Konferens

Nordic Systematic Theology Conference 2019

Nordic Systematic Theology Conference 2019

Stavanger var en mysig stad.

En konferensberättelse

Vart tredje år ordnas den Nordiska systematikerkonferensen för att samla ihop nordiska systematiker. I år färdades vi till Stavanger i Norge och till näst sammankallas vi till Danmark. Det är många specialister som träffas för umgänge och utbyte av tankar, vilket var inspirerande att uppleva i ett så tidigt stadie av doktorandarbetet. I år var temat så optimistiskt som “Hope in dark times?”

Bredden av både temat och forskares intressen öppnade upp för många synvinklar och områden. I key note-sessionerna var det professorer i systematisk teologi från de nordiska länderna som presenterade tankar om pragmatism, kroppslighet, politiskt aktörskap och transhumanism. Det var långa sessioner med tid för utvecklade argument och förberedda opponenter. Därefter bidrog spontana kommentarer till en gemensam diskussion.

 

Att få komma samman

Det var en spännande sammankomst, att tillsammans försöka förstå hopp och framtid med konstruktiv teologi. Dessutom fanns det möjlighet för sammankomster i mindre konstellationer och granskning av mer specifika teman. I paperpresentationerna presenterade många doktorander sitt arbete och vid pauser blev den egna forskningen också ofta presenterad.

För mig verkar dessa minde konstellationer i socialt umgänge vara en viktig del för att få stöd i arbetet. Det var därför fint att vi var några forskare från Åbo som bodde i ett AirBnB-hus och kunde bjuda in andra forskare för samkväm under kvällarna. Det blev intimt och fint att sitta i soffor och samtala kring forskning och höra hur vardagen är i andra universitet. Många gick också ut på middag i diverse umgängen, men för mig var det fint att ha ett ”hem” att samlas i utanför campus.

Hemmet var mysigt och fint för gemenskapen, men likaså var det viktigt med den avslutande konferensmiddagen. Maten var god, jag åt min första hummersoppa och njöt av den gladlynta stämningen som kulminerade i allsång.  Vi förändrade Beatles ”Let It Be” med självironi av stereotypisk nordiskhet och vi bjöd på oss själva. Den glädjen ska jag bära med mig ett tag.

 

Laura Brännkärr-Väänänen