Konferens

Rituella rum och heliga platser – bokworkshop i Sundsvall

By juni 22, 2019 No Comments

 

Rituella rum och heliga platser – bokworkshop i Sundsvall

”Bokworkshop vid Mittuniversitetet i Sundsvall”. Så löd inbjudan till den tillställning som för mig, bortsett från prepositionerna, innehöll idel obekanta begrepp. Före juni 2019 hade jag aldrig haft vägarna förbi Sundsvall, än mindre besökt Mittuniversitetet. Jag hade inte ens deltagit i en bokworkshop – åtminstone inte av detta slag. Numera kan jag bocka av samtliga, och dessutom räkna dem som erfarenheter som gjort mig rikare.

Välfungerande koncept

Sammankallare till bokworkshopen var forskarnätverket ”Religious History of the North” (REHN). Detta är ett relativt nyligen grundat nätverk med syfte att ”utgöra en plattform för nordiskt samarbete kring mångvetenskaplig forskning om det nordliga områdets religiösa förhållanden i historien”. Det ”mångvetenskapliga” innebar att historiker, religionsvetare, teologer, sociologer och litteraturvetare levde i fullständig harmoni i dagarna två. Och begreppet ”det nordliga området” tolkades så pass generöst att även undertecknad, med empiri från Helsingfors, tilläts medverka.

Workshopen var i själva verket en fortsättning på en konferens med samma namn som ordnades hösten 2018. Denna syftade till att undersöka och problematisera det nordliga områdets sakrala topografi genom historien fram till idag. Merparten av de medverkande hade således redan i en första omgång presenterat sina delstudier och utifrån den då erhållna feedbacken utarbetat så gott som färdiga texter inför denna sammankomst.

Programmet i Sundsvall följde till formen visserligen vedertaget seminarieupplägg. Kommentatorerna var utsedda på förhand och det bereddes möjlighet att ventilera tankar och bolla idéer. Men de generösa tidsramarna, den kollektiva fokusering på den tilltänkta boken som det intensiva programmet gav upphov till samt inte minst förmånen att i flera omgångar, under en så pass lång tid och tillsammans med andra få arbeta med siktet ställt på en gemensam slutprodukt, torde åtminstone i teorin ha skapat goda förutsättningar inte bara för enskilt kvalitativa alster utan även för en sammanhängande och enhetlig helhet. Konceptet tål utan tvekan att prövas på nytt.

Den himmel som har nummer 7

Utöver väl arrangerat program, intressanta presentationer samt stimulerande diskussioner hörde till resans oväntade men otvivelaktiga höjdpunkter mötet med den taxichaufför som körde Kim Groop och undertecknad till Sundsvall flygplats. Mitt under pågående utfrågning om gasbilens för- och nackdelar, vred chauffören oförhappandes, och liksom för att signalera att kallpratet var över, på musiken och spelade upp dansbandet Black Jacks hit ”Inget stoppar oss nu”. Tvärvändningen till tidigt nittiotal blev knappast mindre bisarrt av att chauffören, med rötter i Mellanöstern, utan problem kunde stämma in i sången. Senare skulle jag förstå att bandet är något av Sundsvalls stolthet. Men i den stunden satt jag tyst, insöp vad jag visste var en ”once in a lifetime-moment” och förstod äntligen vad Mircea Eliade ville ha sagt med begreppet hierofani. Lyssna, om du vågar, och var aldrig dig lik!

Jakob Dahlbacka