Forskarintervju

Forskning som detektivgöra

By januari 24, 2019 No Comments

 

Jämfört med andra manuskript från 1700-talet är predikningar ganska tacksamma, eftersom de alltid har samma form och eftersom de behandlar samma bibliska texter år efter år, säger Niklas Antonsson om sitt källmaterial. Foto: Jakob Dahlbacka

Forskning som detektivgöra

Niklas Antonsson är sedan ett och ett halvt år tillbaka doktorand i kyrkohistoria vid Åbo Akademi. Han är född och uppvuxen på den svenska västkusten, men flyttade till Åbo för drygt sju år sedan. Antonssons forskning kretsar kring hur synen på samhället och samtiden kommer till uttryck i 1700-talspredikningar skrivna av präster i det svenska riket. Intresset för predikningar bottnar i studietidens insikt att vanliga söndagspredikningar är ett föga utforskat källmaterial.

– Det har sina förklarliga skäl. Metodiskt sett är predikningar inte helt enkla att närma sig. Vad kan exempelvis anses vara tidstypiskt i en predikan, som är en så genrebunden typ av litteratur? Genom att studera och förkovra sig i tiden som texten är tillkommen i, samt genom att lära sig mer om den person den är skriven av, kan man trots allt avkoda texten och få en bättre förståelse för vad predikanten ville säga och varför han uttryckte sig som han gjorde.

Också rent tekniskt kan det vara ett utmanande hantverk att både samla in och att tyda gamla handskrifter. Det tryckta materialet, exempelvis postillor skrivna med frakturstil, bringar visserligen inte så stora svårigheter, då de förvaras på bibliotek och är förhållandevis lättlästa. Mer krävande är däremot de handskrivna predikningarna, vilka inte sällan är spridda i allsköns arkiv över hela Sverige och Finland. I sådant fall är arbetet tidskrävande och grannlaga – forskning på äkta detektivmanér.

– När man läser många predikningar av samma präst får man dock en relativt god bild av vad som utmärker just den prästens handstil, språk och sätt att predika, något som underlättar tolkningen. Snabbt får man en känsla för till exempel vilka problem prästen såg i sin församling och ofta återkom till i sina förmaningar. Om jag ska nämna ett exempel på hur just detta förändrades under 1700-talet så är det ganska tydligt att prästens intresse för de yttre problemen i församlingen och för de konkreta synderna (t.ex. s.k. sabbatsbrott eller horeri) generellt får en mer undanskymd roll från mitten av århundradet. Då börjar fokus istället tydligare riktas mot det inre själslivet, vilket ju var en tydlig påverkan från den pietistiska rörelsen som starkt betonade den personliga tron.

Varvar arkivforskning med nätverkande

Även om arkivforskningen hittills har dominerat Antonssons vardag, försöker han varva det mekaniska arbetet med andra inslag. Siktet är visserligen inställt på en monografi, men enligt Antonsson är det givande att mellan varven skriva artiklar som relaterar till forskningen. Och att däremellan delta i konferenser av olika slag erbjuder inte enbart variation utan framför allt en möjlighet att träffa likasinnade, att nätverka och att lära sig mer om den akademiska världen. Särskilt det sistnämnda blir påtagligt då han för tillfället fungerar som forskningsassistent inom projektet Protestant Legacies in Nordic Law, där mer praktiska och organisatoriska arbetsuppgifter står i förgrunden. På frågorna om vad framtiden för med sig, vilka resultat han tror att forskningen utmynnar i och om det finns en samhällsrelevans i hans ämne, svarar Antonsson – på äkta forskarvis – försiktigt.

– Som historiker bör man vara varsam med att allt för lättvindigt dra paralleller till vår egen tid, men jag tror och hoppas att jag kan bidra med visst perspektiv på om det finns element i den lutherska idétraditionen vad gäller förhållandet kyrka – samhälle som är mer förändringsbenägna än andra. Min egen nyfikenhet tror jag till en del har sitt ursprung i den gigantiska klyfta mellan å ena sidan dagens diskussion om kyrkans samhälleliga funktion och förhållande till statsmakten och å andra sidan hur man uttryckte och teologiskt motiverade dessa saker i en helt annan tid.